axel

Hej vänner. Detta är årets sista blogginlägg.

Om drygt en halvtimme går min buss till Göteborg. Där ska jag fira nyår med mina närmsta vänner för att sedan om två dygn ta tåget till Torsby för att spela brassband dagarna i ända. Jag kan inte se att mitt liv skulle kunna vara mycket mer angenämt än i just denna stund. Allt gott är ju framför mig!

Hade förvisso en väldigt trevlig kväll igår också. Först lite pizza från Santorin, sedan en film som tydligen heter "Love Actually". Jag tyckte den sög stenhårt. Särskilt i slutet när alla var jätteglada och kramade om varann. Usch för kärlek.

Jag ville egentligen bara passa på att säga gott nytt år till alla er som inte kommer träffa mig på ett tag. Hoppas du får en underbar start på det nya året och att den starten håller i sig!

SYBB tvåtusenåtta, här kommer jag!!

I feel it in my fingers
All I  want for christmas is you
"To me you are perfect"
All you need is love
"Banofee pie?"

Om du inte vet svaret har du missat något underbart.

Just ja, ska passa på att gratulera mig själv på födelsedagen såhär lite i efterskott. Grattis Axel! Tack!

Okej, lite sådär lagom tvetydigti rubriken, men jag tror ni kommer förstå.

Tiden efter skolavslutningen har varit förträfflig. Äntligen kunde man få sova länge och inte behöva bry sig om något annat. Bara slappa och längta. Härligt.

På fredagen sen var det dags för gibb på Gameheaven (GG1). Ett gäng från klassen och ett gäng från paralellklassen och naturligtvis den sönderhaxande Ronak spenderade en lång men ändå kort natt i de härligalokalerna. Det blev sjukt mycket spelande, väldigt många HS och ett och annat 'good game' (GG2) till motståndarna. Jag och Aram var sjukt grymma i 2on2-turneringen och hamnade på en tredje plats, trots att jag inte spelar på cirkus ett år.

Vi åt också på McDonalds vid 2.30 nån gång och Hampus lärde oss hur man flirtar med tjejerna som står i kassan. Man kan inte bli annat än imponerad av denna casanova, vilken pondus och självsäkerhet den killen utstrålar!

På efterföljande morgon, ca 8.15 var det så dags att ta bussen hem till den trygga och varma säng som väntade med öppna armar (eller något annat välkomnande, en säng kan ju faktiskt inte ha öppna armar. Den har ju inga armar. Den har bara ben. Men, den kan ju inte ha öppna ben. Eller det har den ju från början. Det här blir för mycket för mig). Men självklart väcker ens moder mig fyra timmar senare för att jag inte ska bli helt körd vad gäller dygnsrytm. Jag älskar henne ändå.

Nu ska jag om ungefär en timme eller så cruisa ner på en liten spontansresa till Halmstad. Ska tydligen träffa morföräldrar och morbror där nere, kanske öppna ett och annat paket och äta julkola. Kan nog bli hur trevligt som helst.

Från mig till dig, en God Jul och ett Gott nytt år! (GG3)

Jag gillar namnet Henry av två anledningar som båda är anknutna till brass.

Den första anledningen härstammar från musiklägret jag besökte i somras. Där spelade jag bariton i ett brassband och min stämpolare var ingen mindre än Henry från Järfälla. 82 bast men lika glad och engagerad för det. Även om han inte alltid hade koll på var man var (eller vilken låt vi var på) så var han väldigt trevlig att prata med. Ibland såg han lite ledsen ut och då högg det till i hjärtat, men det gick över när han satte an de sammetsmjuka toner som bara Henry kan.

Den andra anledningen härstammar inte från lägret, men det handlar också om en gammal man vid namn Henry. Han är faktiskt ännu äldre, om han levt idag skulle han vart en sisådär 620 vårar. Nu undrar alla uto  Lars, Lucas och kanske Gustav (eller Tove, du har trots allt kollen! :D) vad jag har för glädje av en sån tjomme. Jo, det har nämligen skrivits en ouverture som är typ baserat på hans liv eller något, den här Henry den femte som han heter var nämligen en stor engelsk krigare under medeltiden. Det stycket är helt underbart, nio och en halv minut pur livsglädje som jag och Lars lyssnat igenom idag, gjort en så kallad "analys" av. Tromboner i treklang, slitande kornetter och underbara baritongångar är bara delar av skönheten. Den är faktiskt så bra att Lars får stånd ibland. Det får han bara av min närvaro annars. Och Year of the Dragon förstås.

Jag ser fram emot tågresan till Torsby, nyår, vistelsen i Torsby, ja allt. 13 dagar, yes!


analysis is life

Väldigt, väldigt roligt. Hela det inlägg jag just suttit och skrivit försvann i samma ögonblick som jag klickade "Publicera". Inte alls roligt. Så nu måste jag skriva om det här. Kan vara värt det dock.

Den kvinna ni ska få träffa idag är ingen mindre än pepparkaksgumman själv, dock utan ett lika smarrigt huvud. Om man biter av hennes huvud kommer det bara blod. Villket förvisso också är väldigt gott.

Hon heter Johanna Grudeborn och kommer ifrån, håll i er nu, Göteborg! Hon kommer dock från Brasiliens regnskog, det är därför hon är brun året om. Hon har två föräldrar, en bror, en syster och en hund. Det är nog bara Volvon som fattas så skulle efternamnet Svensson vart befogat. Hon spelar kornett i Betlehemskyrkans musikkår och går estet på Hvitfeldska, i samma klass som Tove.

Ni som nu inte fattar var jag träffade henne måste blivit tappade regelbundet som små. Hon var i alla fall en trevlig bekantskap under lägrena, även om hon glömt bort att jag var där vissa år. Som liten satt hon alltid jämte Tove i orkestern, nu däremot är det precis likadant.

Hennes absolut främsta kännetecken är dock hennes temperament. Åh så hemskt det är! Hon slåss, rivs och sparkas så fort hon får chansen, trots att man inte gjort någonting. Okej, man kanske sagt en eller annan dumhet till henne, men våld är inte befogat för det! Bara jag får använda våld! Och jag tror inte Johanna är den enda som borde ta åt sig av det...

Hon är ändå en väldigt härlig tjej. Jag ska förresten träffa henne under nyår och veckan som följer därpå. Det ska bli ypperligt trevligt! Jag längtar! Eftersom det inte går att lägga upp bilder av någon anledning så kommer ni inte få se hur hon ser ut. Hon är i alla fall jättebrun och ler oftast. Tjing!

Lilla Gustav Thörn. Stackarn. Jag kan inte hjälpa att det finns sjuka människor där ute i världen som beter sig helt psykotiskt mot dig. Men det är såna vissa helt enkelt är. Sjuka i huvudet. Bland annat jag.

För er som inte fattar var det så att i kyrkan igår lekte vi 'Psykopat'. Gustav var psykopat. Leken går ut på att psykopaten ska ställa frågor till oss andra  och vi svarar. Våra svar  måste dock följa något mönster och det är det mönstret eller systemet han ska komma på, t.ex. att man börjar sitt svar på första bokstaven i sitt namn eller något.

I alla fall, vårt system var att hålla munnen stängd efter svaret om man svarade sanningsenligt men ha den öppen om man ljög i sitt svar. Med en viss Anders Grahl spårar det lätt ur, och när Gustav trodde han kommit fram till svaret höll vi naturligtvis på. När han undrade om han faktiskt hade rätt så sa vi nej och höll munnen öppen och ibland sa vi ja och hade munnen stängd. Han blev så förtvivlad den  lilla pojken så jag fick ta och trösta honom efteråt. Sinnesförvirringen var total.

Idag är det åter igen en riktig slapp dag, trots att jag fått i uppdrag att städa och egentligen borde jag kanske läsa lite om Mr Shakespeare. Vi får se vad som mer händer, blir kanske en tur ner i byn också.

Snart jul och nyår! Jag saknar er!

Så sjukt chill med dill idag!

Ledig idag eftersom den enda lektionen jag har på torsdagar  är fysik och den var inställd. Grymt skönt, jag kunde sova riktigt länge.
Fick just reda på att det inte är något brass ikväll, sista övningen var tydligen förra veckan. Bajs på det säger jag, jag ville ju tutta fluffilur och erbjuda lite eufoni. Men icke, här tar vi jullov i förskott. Tur att det är SYBB snart då. Ja SYBB, det kommer bli så fett. Jag ska krama Lars och klämma på hans muskler för han är biff.

Idag har det inte hänt någonting verkligen, jag har inte  gjort någonting, bara degat. Och jag har inte jäst ännu. Vad som nu menas med det. Kan en person liksom jäsa? Och vad menas i sånt fall? För jag vet inte och tänker inte ta reda på det heller.

Nu ska jag fortsätta dega med lite Las Vegas tror jag. Det är helt enkelt en sån här dag då man varken behöver eller vill ta sig för  något. Förutom brass då. Men den drömmen gick ju i kras. Tur att det finns mer i livet att glädja sig åt!

Imorrn är det dessutom Superfréda med julklappsutdelning. Hoppas på att få någon form av choklad. Eller kanske en kokosnöt? Time will tell.

Jag är en lat människa!

Hur längesen var det jag skrev ett inlägg senast? Alltför längesen i alla fall.
Lathet, bortprioritering  och glömska har gjort att bloggen legat orörd under jag vet inte hur lång tid, men eftersom jag ändå sitter uppe så här sent, är skittrött och inte har något annat att göra tänkte jag väcka monstret  igen.

Jag kan ju ta och berätta att jag hade nationellt prov i Fysik A idag. Jag älskar vridmoment men hatar tidsnöd. Vi får väl se hur det gick i slutändan. Dessutom är det snart lov. Jullov! Det ska bli så underbart skönt, mysigt och framförallt roligt! Jul i Halmstad, nyår med brasskex och Torsbyvisit, bättre blir det nästan inte!

Mina ögonlock vill sova nu, och jag känner att ja, det skulle inte sitta fel med några timmars sömn. Så trots att inlägget blev kort känner jag att jag gjort  något nyttigt, något som faktiskt inte är helt oväsentligt för omvärlden. Det är i alla fall den syn jag har på det hela och tur är väl det, annars skulle inte den här bloggen finnas.

Tove, skriv oftare. Jag lovar att jag också ska bättra mig!
Må julmusik fylla era öron och bringa er glädje / A