axel

Jag går på folkhögskola. Alltså, jag kommer inte skriva vidare mycket här mer. Var glad om jag skriver typ, ett inlägg vart fjärde år? Typ?

Ingen lust att blogga. Men den får ligga kvar. Som ett minne. Som en runsten över det vackra som en gång var och skapades av just dessa händer. Skriv gärna en minnesrad i kommentatorsfältet där ni visar er stora sorg eller kommentera så flitigt att jag helt enkelt får lust att blogga igen. You decide. Peas out!