En mörk decembernatt
Jag hörde röster. Varifrån de kom visste jag inte, men röster hördes. Röster som sjöng.
Jag vaknade - inte helt, men tillräckligt för att uppfatta var rösterna kom ifrån. Ögonlocken ville naturligtvis inte öppna sig, men glimtar av mitt studentrum på skolan kom i alla fall emot mig. Rummet var mörkt, men mitt i mörkret syntes ljus. Och bakifrån ljusen kom sången.
Jag minns fortfarande min första reaktion när jag insåg vad jag hade framför mig. Sömndrucken kunde jag se hur säkert fem, tio, eller femtio svartklädda människor hade stigit in i mitt rum. Jag fick fram ett överraskat pip och dök ner under täcket igen. De svartklädda människorna fortsatte sjunga. Och jag tog mig en titt över täckets kant igen.
Matilda, Maja, Linnéa, Antonia, Malin - alla dessa och många fler stod klädda i svart och bar på varsitt levande ljus. Sången de sjöng var "Det susar genom livets strid". Och känslan man fick när man låg där, trött som bara den, nerkrupen under ett varmt täcken, med runt tjugo välsjungande flickor i ens helt egna rum - jag tror nog att jag aldrig kommer få uppleva den känslan igen.
Flera vittnen berättade morgonen efter att jag kanske varit den som var tröttast av alla. Jag kommer dock klart och tydligt ihåg hur den förtjusande Hanna gick fram till min säng, lade nånting vid mitt huvud och gav mig en puss på kinden. Och jag minns lika tydligt hur änglasången försvann ut i Hemgårdens korridor igen, på samma sätt som den två minuter tidigare dykt upp från ingenstans och fått världen att stå still för en kort, underbar stund.
För att den här bloggen ska tjäna sitt syfte såhär i början tänkte jag berätta lite om några av de stunderna det senaste året som gjort störst intryck på mig. Och det som skedde den där natten i december är något som jag aldrig kommer glömma - det tror jag för den delen att ingen av musiklinjens grabbar någonsin kommer göra. Och även om det visade sig att detta var en tradition som SVF's flickor fört vidare från urminnes tider så var det - just då - någonting som gjordes bara för just mig.
Kommentarer
Trackback
