axel

Så var man då hemma från ytterligare fem, sex dagar hemifrån. Den här gången vart det festivaldags med allt vad det innebär. Musik, sena nätter, lera, tält, husvagnar och massa dryck (RC Cola is the shizzle).

I alla fall, kom dit tisdag kväll och parkerade jämte fränderna från Holland med tidernas snyggaste husvagn. Fem (nåja, nästan) timmar senare var förtältet uppe och en mycket kall men lycklig Axel gick till sin överslaf i husvagnens dubbelsäng för att få en god natts sömn, den första av fem mycket härliga nätter.

Festivalen fortgick med regn, uppehåll, regn, regn och ösregn. Festivalens tema Döden passade bra in på vädret i alla fall. Att det egentligen ville peka på innehållet i diverse predikningar och seminarium missade jag helt, jag var inte sådär jättepepp på festivalens seriösa del om jag ska vara ärlig. Jesus älskar ändå och jag älskar honom också.

Mer pepp var jag inför Kristen Cup, Holland KNVB:s höjdpunkt under hela året, denna fotbollsturnering som varje år går av stapeln på gamla anrika Maranatha Memorial. Hulken var tillbaka som speaker men jag tycker han koncentrerade sig lite väl mycket på att klaga på vårt spel. Han var opartisk. Sa att vi lagt mer tid på dräkterna än på spelet. Han är en loser. Holland också kanske. Men vi förlorar i alla fall med stil.

Ja, det gick ju inte så bra för oss. Efter två baklängesmål, två röda kort och en missad straff i slutsekunderna gick lejonen långsamt av planen med tårfyllda ögon. Festivalen var i det här skedet slut för Hollands del. Måste ändå säga att det var skönt att kunna strunta i allt vad diet, träning och fokus heter. Nu var det dags för fest!

Tex Med och hamburgare åts det ganska rikligt av, likaså glass och kanelkringlor. Café Sion var hänget över alla andra och Klubb Oremus var stället där man klämde ur det sista svettet efter en oftast het konsert inne i Ladan. Galet varmt och fetehög bas var det, men kul som sjutton!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst egentligen, typ om hur jag förmodligen sov mest på hela Frizon (Brukade bli ungefär nio timmar per natt, om ingen väcker en på morgonen så...), om att Funktionalistic Wonders är helgrymma eller att Tomas Anderson Wij var en fantastiskt bra men trött avslutning (halva Magasinet satt typ ner och halvsov). Jag orkar dock inte få med allt så ni får nöja er med detta. Det var i alla fall en efter förutsättningarna väldigt bra festival, trots att den nästan regnade bort. Sommaren är ju kort som man ju så fint brukar säga.

Så vad händer nu då? Ledig! Det ska bli skönt att kunna sova lagom länge, gå upp och kolla på OS och veta att man inte behöver göra mycket alls. Dessutom börjar brasset på torsdag. Det har jag längtat till. Visst, det kommer förstås bli väldigt annorlunda nu, med ny dirigent och Totto som saknas på vänster sida. Jag kommer spela soloeufonium nu och visst kommer det vara roligt, men ändå. Hans frejdiga spel och bistra uppsyn kommer saknas.

Nu orkar nog varken du eller jag mer. Hoppas vi syns snart. Jag är ledig fram till skolstart i princip så ge mig en pling så ses vi.

Bit och kärlek / A