Guldklimpar i tillvaron, avsnitt nummer 2

"Axel, axel. När ska du ge upp kemitramset och börja satsa på en karriär som författare. Du skulle få en hel värld att vrida sig av skratt!"

Behöver jag säga mer? Den goda Charlie, eller Magdalena som hon kallas i folkmun, skrev detta till mig alldeles nyss. Några enkla små knapptryckningar och vips så var kvällen gjord. Att få uppskattning för det man gör är en sagolikt skön känsla, inte bara det att man blir nöjd med sig själv, framför allt så har man ju gjort en annan människa glad.  Så även om jag hatar att diska, städa och rensa filtret i torktumlaren så kommer jag nog göra det då och då ändå. Det har sagts förr och det sägs igen - glad mamma -> glad ketchupmarodör.

Bortsett från denna ljuspunkt i höstmörkret så finns det  fler glädjeämnen att dela med sig av. Min vistelse i Göteborg/Utlandet var väldigt angenäm. Fika på Café Vasa, Håkan Hellström på Liseberg och en mycket givmild fjortisflicka bjöds det på bland annat. Jag skulle kunna fortsätta skriva om en helfestlig natt där det halvtittades på fyra filmer, stiftades bekantskap med diverse hundskålar och spatserades i mörkaste natten men det skulle bli väldigt mycket. Nämnas måste dock att Poffe är söt i rosa hatt och att hans tröja funkar mycket bra som lägereldsbrasa. För övrigt är Gustav Norjavaara en mycket dum pojke som skrämmer andra små pojkar om natten. En eloge för tajmingen dock, att hoppa fram ur en buske då jag just försökt beskriva den läskigaste scenen ur Saw för Anna var tämligen lyckat.

Ja, Anna! Henne träffar jag allt för sällan. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att hon bor i Södertälje men i alla fall, sånt kan ju alltid ordnas. Henne vill jag träffa snart igen. Då ska vi hänga på White Room med Björn Gustafsson och sippa rosévin hela kvällen. Om vi kommer ut därifrån eller inte får vi se. Bortsett från att hon kommer presentera mig för Stureplansetablissemanget (långt ord, t.o.m. längre än samhällskunskapslektion - tror jag) kommer hon skratta hela tiden. Sådan är Anna, hon skrattar åt minsta lilla och när hon slutat skratta börjar hon skratta igen så fort man säger något. Helfestligt helt enkelt.

Hoppas du inte förtvinar i höstrusket. Take care!

Kommentarer
Postat av: monc-snusk

"Om vi kommer ut därifrån eller inte får vi se." Vilken känsla för feeling! ^^

2008-10-01 @ 21:46:27
URL: http://moncan.blogg.se/
Postat av: annapanna

haha.. ja titta, jag skrattar tillochmed i skrift.

nämen white room blir det. spy bar känns lite för klassiskt.

2008-10-02 @ 17:06:18
Postat av: Johanna

haahaa, axel kissade nästan på sig när gustav ropade böh

2008-10-06 @ 18:46:32

Reflektera över inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Din mail (kommer inte publiceras!)

Bloggadress

Reflektera

Trackback
Min profilbild

Bokstavstrollande musiktok som just nu spelar eufonium på heltid i lumpen.