axel

Pust. Mitt förhållande till kemi är just nu hatkärlek.
Å ena sidan tycker jag det ä fascinerande hur allt fungerar och så, å andra sidan hatar jag att plugga det i stora mängder, som nu. Helt värdelöst är det.
En roligare sak är att jag (hör och häpna) har spelat eufonium fyra dagar i rad, och jag kommer spela det åtminstone sex dagar i rad! Har övat duktigt tre senaste dagarna, hade lektion idag, imorgon är det Allianskyrkans och på fredag,
dagen med stort  D, då ska jag vara med på min första repetition med Immanuel Brass!

Ganska rolig lektion också,  förutom att instrumentet jag får spela på är lättspelat och härligt så fick jag ut en ny not.
Agne hade kopierat upp den senaste noten som Rolf delat ut i Immanuel, och gissa om jag fylldes av skräckblandad förtjusning när jag såg att Swedish Festival Music kommit upp på notstället.

Svart, svart och lite mer svart! Förutom i sats två förstås. Det blir till att öva. Sen har jag visst tre till stycken jag måste öva på,  två till provspelning för Armens musikkår och ett solo jag fick ut förra veckan i Allians. Stimulerande är det i alla fall :)

Hoppas du inte känner samma behov att döda Markavnikov som jag gör. Tjoflöjt!